OK, så nu är Orientationen i Stamford klar och idag var den stora dagen då alla skulle få åka hem till sina värdfamiljer.
En del andra Au Pairer har haft det väldigt jobbigt med hemlängtan de senaste dagarna, men jag har inte ens hunnit känna efter då vi har haft ett otroligt späckat schema. Idag var dock en dag som jag helt plötsligt insåg att de personer man lärt känna de senaste dagarna - på så kort tid blev det otroligt nog extremt många personer från hela världen, skulle jag nu behöva skiljas ifrån. Självklart har jag kvar mina roommates från hotellet i Stamford så båda två kommer jag förmodligen att träffa inom den närmsta tiden igen.
Men nu sitter jag alltså här i mitt "nya" rum hos värdfamiljen som jag enligt planerna ska stanna ett år hos. Jag är just nu superdupersuper trött så jag kommer inte riktigt att orka berätta om allt ikväll, men jag ska försöka göra det inom de närmsta dagarna.
Det jag ville komma fram till var att när väskorna väl var på plats inklusive mig själv kom helt oväntat en så otrolig hemlängtan. Tårarna började rinna och jag började fundera på varför jag ens gör det här.
Det knasiga är dock att lika fort som känslan av hemlängtan kom gick den över, vilket nog kommer att visa sig fler gånger i en oändlig bergochdalbana. Imorgon och de nästkommande 3 dagarna kommer jag att bli visad och lärd det jag behöver veta för att på måndag faktiskt börja jobba! Jag är övertygad om att detta kommer att bli hur bra som helst, det blir säkert ett toppen år. Det är nog bara tiden nu innan man kommer in i allt som kan kännas lite svår, eller det är det jag har upplevt än så länge i alla fall.
I vilket fall som helst var det igår vi var på New York touren, som faktiskt var väldigt bra även om jag redan besökt staden förut. Jag har fler bilder på min digitalkamera, men som jag skrev förut så har jag inte fått någon överföringssladd med mig, så det jag kan dela med mig av så länge är bilderna jag tog med min iPhone.
Utsikt från Top of the Rock
Rockefeller Center
Times Square
EE.
