EmmaEleonora - Au Pair, Manhattan NYC

Ok, så jag har varit dålig på att uppdatera nu under helgen, men det kan ju bara betyda en sak - jag har haft fullt upp! Nu har jag tyvärr inte mycket mer tid - Oscars galan tar upp all min uppmärksamhet just nu. Började kolla på den när röda mattan började redan 6.30 pm och just nu delas det ut priser till höger och vänster. Men nu måste jag få en god natts sömn - sov otroligt dåligt i natt då jag vaknade upp med känslor av feber. Denna dag har det gått upp och ner, ena stunden har jag känt att jag håller på att bli sjuk, andra stunden att det bara är något tillfälligt. Jag får väl hoppas på att det är det andra dock - har ju inte riktigt tid att bli sjuk just nu om man säger så. Imorgon eller på tisdag kommer jag att berätta om helgen och lägga upp en del av ALLA de bilder som jag tagit. Hoppas ni alla just nu sover gott hemma i Sverige EE.

Hoppas att allt är bra i Sverige, EE.

EE.

Morgondagen är ytterliggare en ledig dag för mig så vi får väl se vad jag hittar på då. Tror nästan att jag får skriva en lista över de saker jag vill hinna med dock - bland annat att ansöka om social security number, kolla gym, ta en joggingrunda i central park mm. Sleep tight, EE.

Jaha du, Emilia.

För exakt ett år sedan lyfte idag vårt plan som skulle ta oss till en veckas shopping, sevärdheter och oförglömliga minnen i det stora äpplet – New York City. Efter en lång flygning med mellanlandning i München, där vi dessutom var sena till vår connecting flight, så kom vi på eftermiddagen lokal tid äntligen fram till JFK. Med hjälp av airtrain och sedan subway så kom vi slutligen fram till Roosevelt Island där vi skulle bo hos Anna (familjekompis till Emilia). Veckan bestod av allt möjligt: tidiga amerikanska frukostar, promenix i Central Park, Brooklyn Bridge, Times Square, bio, Common Premium Outlets i New Jersey, Hard Rock Café, Fifth Avenue, Financial District, Greenwich Village, Magnolia Bakery, Carrie Bradshaw’s trappa på Perry Street, en tur på Canal Street i China Town, söndags brunch, lunch på underbar italiensk resturang och sist med inte minst SHOPPING. Vi levde på många sätt loppan under en veckas tid, men som alltid så tar semestern någon gång slut och 7 dagar efter att vi anlänt satte vi oss alltså motvilligt på planet som skulle ta oss tillbaka till Sverige. Detta var ett år sedan och den enda likheten som jag kan se är att jag just nu faktiskt befinner mig i New York – inte just denna dag dock för nu är jag på helgmys någonstans i Massachusetts (detta var i lördags). Massor av snö är här för övrigt och jag ska försöka ta mig ut för att ta lite härliga bilder snart tänkte jag.  Men för att komma tillbaka till saken, allt annat detta året förutom platsen jag befinner mig på är helt annorlunda hur det var för exakt ett år sedan. Då hade jag dessutom inte ens tagit studenten än eller upplevt tragiskt håravfall på grund av all stress jag bar inom mig. I New York är jag dock fortfarande, tror att håravfallet har återgått till det normala men jag är här i USA som au pair och det är inte likt någonting jag gjort tidigare.

EE.

 

Så min fredag var en bra fredag. Dagen började med en god frukost och vetskapen om att det skulle bli en varm dag. Dagen började molnigt men varmt, vid 13-tiden sprack himlen dock upp och solen gassade på vilket gjorde att det minst måste ha varit 16-17 grader. Under dagen åkte jag skridskor på Wollman Rink i Central Park med hundratals andra skridskosugna barn och vuxna. För ungefär exakt ett år sedan var jag där tillsammans med Emilia, fast varken vi eller någon annan för den delen åkte skridskor just den dagen. Vid det tillfället var det molnigt, dimmigt och kallt – till skillnad från hur det alltså var denna dagen. Vid 17.45 sprang jag stressad ett par kvarter till den subway station där jag skulle träffa Madeleine (österrike) för att tillsammans bege oss till Columbia University. En crosstown buss, en tunnelbanelinje, några kvarters promenix och en Frozen Yoghurt senare så var vi framme. Väl på Columbia träffade vi de andra i vårt cluster och gick till Levien Gymnasium där basketmatchen mellan Dartmouth och Columbia skulle spelas. Kl 19.00 började matchen och kort och gott kan jag säga att det var en kul sak att ha upplevt. Dock pratade jag nästan bort mestadels av tiden med de jag satt brevid och vips var matchen slut. Columbia vann trots allt jag hört om att de alltid brukar förlora mot Dartmouth. Vid 21-tiden var matchen slut och därefter begav sig Madeleine och jag ut på jakt efter en mysig resturang. Vi hittade som tur en ganska så snabbt som hade helt underbara pastarätter, tror att den låg mellan 110-114 st Broadway på Upper West Side. Utmattad som jag var efter en lång vecka och lång dag så blev det hemgång redan runt 23 då jag dessutom skulle upp tidigt lördag morgon för att bege mig från NYC. EE.

Vaknade upp imorse och var då redan utmattad, tänkte hur detta skulle gå med en hel jobbdag framför mig. Men det gick - hann till och med luncha med Madeleine (svensk Au Pair som tog studenten samtidigt som mig på Katte) vilket var jättetrevligt och dessutom skönt att kunna prata svenska. Middag ikväll tillsammans med andra Madeleine och ytterliggare en Au Pair (från Tyskland tror jag)hann jag också med. Under helgen lämnar jag det stora äpplet i några dagar men är tillbaka på måndag igen. Innan dess ska jag dock gå på morgondagens clustermeeting vilket var vad jag igår lovade att jag skulle berätta om idag. Imorgon kl 7pm ska jag nämligen gå på basketmatch mellan Ivy League skolorna Columbia vs. Dartmouth på Columbia University - vilket nog blir underhållande.

Läste på min fellow au pair mate Lovisa's blogg idag att det även för henne i soliga härliga Los Angeles hade kommit ett mörkt moln på himlen. Alltså i den bemärkelsen att det inte alltid är tiptop här i livet. Som jag även kommenterade på hennes sida så förstår jag henne helt. Detta är vad jag har känt nu i snart en vecka, men som jag upplevt att ingen annan har känt av. Missförstå mig inte nu, New York är underbart och precis så bra som man bara kan föreställa sig. Men att komma till en ny stad, man känner ingen, flyttar in hos en familj man aldrig träffat förut - det är inte det lättaste. Det man/jag däremot hela tiden hoppas på är att det är såhär det är i början. Jag ska ju trots allt vara glad att jag har en liten kamrat i denna stora stad än så länge, Madeleine från Österrike. På fredag kanske det dock ändras då jag ska på mitt första cluster meeting, där det inte bara kommer att finnas au pairer utan även en hel rad massa andra människor. Var/när/hur detta möte på fredag ska ske tänkte jag berätta för er imorgon. EE.

Första mötet med min Community Counselor idag - vilken underbar person hon var dessutom! Hon kommer verkligen att bli min stödperson här och att mötet med henne gick bra var det ingen tvekan om.

Första jobbdagen avklarad och idag var det Valentine's Day. Att det har varit Alla Hjärtans Dag här i New York har varit svårt att missa. Valentine's Day kort överallt - blommor i överflöd, choklad i överflöd, blomsterbud på tunnelbanan - inte som hemma precis ! Under min rast idag hann jag ner till Soho och köpte ett par nya jeans - var verkligen i desperat behov då mina svarta favoriter har börjat gå sönder. 20 dollar fattigare (!) åkte jag Uptown igen och vandrade runt med Madeleine ( au pairen från Österrike ) en liten stund och dagen till ära firade vi med blåbärsmuffin. Vädret idag har varit helt UNDERBART, vilka vårkänslor med ca 10 grader varmt i skuggan, en gassande sol som värmde på ännu mer och klarblå himmel :) EE.

Igår var det den 12e februari, vilket betydde att det var min barndomskompis Linas födelsedag - Grattis än en gång :)

My feelings are all over the place - verkligen överallt upp och ner! Ena stunden känns allt så himla bra andra stunden undrar jag vad jag gör här.

OK, så nu är Orientationen i Stamford klar och idag var den stora dagen då alla skulle få åka hem till sina värdfamiljer. En del andra Au Pairer har haft det väldigt jobbigt med hemlängtan de senaste dagarna, men jag har inte ens hunnit känna efter då vi har haft ett otroligt späckat schema. Idag var dock en dag som jag helt plötsligt insåg att de personer man lärt känna de senaste dagarna - på så kort tid blev det otroligt nog extremt många personer från hela världen, skulle jag nu behöva skiljas ifrån. Självklart har jag kvar mina roommates från hotellet i Stamford så båda två kommer jag förmodligen att träffa inom den närmsta tiden igen. Men nu sitter jag alltså här i mitt "nya" rum hos värdfamiljen som jag enligt planerna ska stanna ett år hos. Jag är just nu superdupersuper trött så jag kommer inte riktigt att orka berätta om allt ikväll, men jag ska försöka göra det inom de närmsta dagarna. Det jag ville komma fram till var att när väskorna väl var på plats inklusive mig själv kom helt oväntat en så otrolig hemlängtan. Tårarna började rinna och jag började fundera på varför jag ens gör det här. Det knasiga är dock att lika fort som känslan av hemlängtan kom gick den över, vilket nog kommer att visa sig fler gånger i en oändlig bergochdalbana. Imorgon och de nästkommande 3 dagarna kommer jag att bli visad och lärd det jag behöver veta för att på måndag faktiskt börja jobba! Jag är övertygad om att detta kommer att bli hur bra som helst, det blir säkert ett toppen år. Det är nog bara tiden nu innan man kommer in i allt som kan kännas lite svår, eller det är det jag har upplevt än så länge i alla fall. I vilket fall som helst var det igår vi var på New York touren, som faktiskt var väldigt bra även om jag redan besökt staden förut. Jag har fler bilder på min digitalkamera, men som jag skrev förut så har jag inte fått någon överföringssladd med mig, så det jag kan dela med mig av så länge är bilderna jag tog med min iPhone.

20 år idag då ju, lite åldersnoja men ändå skönt att lämna tonåren. Imorgon bär det alltså av till USA och nya hemorten NYC, kommer dock inte komma fram till familjen förrän på torsdag så det är då det börjar på riktigt. Riktigt dålig uppdatering här de senaste dagarna, men jag hoppas att det är förståeligt. Hela denna dagen har spenderats åt att packa ihop för ett år och dessutom hinna fira min födelsedag - därav fullt upp! Jag uppdaterar så snart jag kan igen, men det blir kanske inte imorgon utan på tisdag eller onsdag något sånt! See you soon,

Konstigt/knäppt/knasigt, spännande/förväntansfull, vemodig och stressig! Det är några av de känslorna som jag bär på just nu. Kommer jag att hinna med allt som måste göras innan måndag, hinna träffa alla jag vill träffa, hinna packa allt som ska med för ett år på andra sidan Atlanten och hinna ta det lite lugnt så att jag inte kommer dit sönderstressad? Jag hoppas verkligen det i alla fall!